För att lite ånga, vilja och kreativitet räcker längre än alla jävla akvarieforum i världen.
För att lite ånga, vilja och kreativitet räcker längre än alla jävla akvarieforum i världen.
Det började med en pinne. En STOR pinne.
Jag hade hittat den perfekta roten till mitt akvarium.
Tung, dramatisk, skev – som tagen ur en undervattensvärld med trauman.
Men när jag ställde den på spisen för att koka den (som man ska göra), insåg jag snabbt:
Den här jäveln är större än hela mitt kök.
Dag 1 – Kastrull, stekpanna och ångkuvös
Jag kokade ena änden i min största gryta.
Sen vände jag den, tryckte ner den andra änden i stekpannan, och täckte allt med kökshanddukar.
Det såg ut som ett byggprojekt från helvetet – men vet du vad? Det funkade.
“Det här är inte Pinterest. Det här är Linda-style DIY:et.”
Dag 2 – Slaskbad och varmvattenritual
Efter kokningen fick den ligga i slasken. Jag hällde kokande vatten över den, lät den vila, och bytte vatten dagen efter.
Men jag insåg snabbt – jag hade inget kärl att ha den i under flera dagar.
Så jag tog min Youyijia-plastsäck (egentligen ett badkar utan ställning),
slängde den på golvet, hällde i varmt vatten och tryckte ner roten.
Vattnet räcker inte? Man löser det.
Jag körde varmvatten i omgångar – både från spisen och vattenkokaren.
Sen tog jag fram min pump som suger vatten direkt från handfatet till säcken.
Det gick snabbt, det var varmt – och min rygg fick andas.
“Det här borde vara standard i varje akvariehem.”
Ställning? Ja tack – innan badrummet drunknar
När golvet började svämma över insåg jag att jag får ge mig.
Jag satte på ställningen till badkaret trots allt.
För ibland räcker det.
Jag klarar mycket – men mitt badrum klarar inte en till jävla vattenskada.
Tyngder från helvetet (och lite kärlek)
För att hålla roten nere började jag med en hammare.
Sen la jag dit en tång… som typ dog.
Så jag bytte ut den mot något bättre.
En epoxybakelse med en Coca-Cola-burk inuti.
“Jag har en hatkärlek till materialet epoxy – men just idag: tack Gud för epoxy.”
Det höll nere roten.
Och ibland är det precis det man behöver i livet.
Och om det möglar sen?
Ja, då skrapar jag bort det.
Jag har inte gjort allt det här för att ge upp för lite vitt slem.
Jag har kokat, pressat, pumpat, och burit.
Och roten?
Den ligger där.
Fullständigt dränkt – i ett tygbadkar på badrumsgolvet.
Inte tack vare Zoo.se.
Inte tack vare nåt jävla akvarieforum.
Utan tack vare mig.
Och nu?
Den ligger där. Inte i säcken. Inte i badkaret.
I mitt akvarium.
Mitt vatten. Mina fiskar. Mitt hem.
Allt jag kämpat med – nu en del av något större.
Något som växer. Som andas. Som är mitt.
"Jag gjorde det."
Här är den – på sin plats. Efter timmar av kokning, blötläggning och trixande ligger roten äntligen i akvariet. Och den är helt jävla perfekt.
Lägg till kommentar
Kommentarer