För vissa betyder vardagskaos att man glömmer att sätta på kaffe...
Jag glömde att jag fyllde på vatten i ett 450-liters akvarium.
När jag kom på det var halva lampan dränkt, två hinkar vatten på
väg ut över golvet – och jag själv i panik-mode deluxe.
💧 Det började så oskyldigt...
Jag skulle bara fylla på lite vatten.
En sån där grej man gjort hundra gånger.
Men jag och multitasking går ihop som olja och vatten – eller som
ångest och avslappning: det funkar helt enkelt inte.
Jag minns inte ens vad som distraherade mig.
Kanske ett meddelande.
Kanske livet.
Kanske jag själv.
Men en sak vet jag:
Jag glömde.
Och när jag kom på det – då var det redan för sent.
💡 Lampan som ville bli ubåt
Plötsligt slår det mig:
”FAN!”
Jag flyger upp.
Springer mot akvariet med hjärtat i halsgropen.
Och där ligger den.
Min LED-lampa. Halvt nedsänkt.
Halvt lysande.
Halvt döende.
Det ser ut som att den försöker säga:
"Det här är mitt sista andetag, Linda...”
🐍 Slangen – den förrädiska ormen
I total panik gör jag det som känns mest logiskt:
Jag drar i slangen.
Och slangen svarar:
”HA! LÅT OSS LEKA VATTENKRIG!”
Den flyger.
Sprutar.
Slingrar sig som en jävla vattenorm genom rummet.
Och två stora 20-litershinkar hinner börja tömmas över mitt golv.
Jag är blöt.
Golvet är blött.
Min själ är blöt.
🧹 Operation Dammsugning Deluxe
Så vad gör man?
Man blir Rambo.
Jag kastar mig efter slangen.
Sliter.
Baxar.
Och börjar suga upp vatten som om hela lägenheten hängde på det.
Inte lugnt.
Inte sansat.
Utan kaosmode deluxe.
Röven i vädret. Pulsen i 180. Golvet i koma.
Och där står jag, som en blöt katt med trauma, och försöker rädda det som räddas kan.
✅ Lärdomar jag vägrar erkänna (men borde)
– Använd alltid timer vid vattenpåfyllning. Alltid.
– Lämna aldrig slangen obevakad – de är djävulska små jävlar med eget liv.
– Starta aldrig en blöt lampa. Låt den torka i typ tre dygn. Minst.
– Sätt en stor jävla skylt på akvariet: ”FYLLER VATTEN – FÖRSÖK INTE VARA SMART.”a (men borde)
🎯 Jag kanske inte är bra på multitasking…
…men jag är fan snabb på att reagera.
Och det räddade situationen den här gången.
Det blev inte kortslutning. Det blev inte brand. Det blev inte ens ett elavbrott.
Det blev... ett blogginlägg.
Och vet du vad?
Ibland är det fan det finaste man kan få ur ett kaos.
Att få skriva.
Att få skratta.
Att få känna: ”Jag överlevde.”
(Och om inte jag gjorde det – så gjorde åtminstone lampan det. Nästan.)
Har du också dränkt ett eluttag, låtit akvariet svämma över eller fått panik mitt i multitaskande?
Du är inte ensam – dela din värsta vattenskaos-historia med mig!
Skriv kommentar nedan och dela med dig!
Lägg till kommentar
Kommentarer