inget dramatiskt inlägg
Ibland vill jag bara skriva.
Inte för att chocka – utan för att orka.
Det här är ett sånt inlägg. Om det lilla
som ändå gör att jag kliver upp ur sängen.
Ingen stor rubrik. Bara mitt liv – just nu.
Prestationsångest, bloggen – och en jävla massa vilja...
Jag har börjat känna mer press igen.
Det känns ibland som att jag jobbar sönder
mig själv med bloggen, men ändå syns det inte i statistiken.
Jag vet att det inte är hela sanningen.
Men när man är utmattad i grunden, och
försöker bygga något av det lilla som finns kvar –
…då känns varje nytt inlägg som en kamp.
Men jag fortsätter.
För det är det här jag har.
Och för att bloggen faktiskt räknas för mig,
även om andra inte märker den.
Bakom varje blogginlägg ligger hundratals
osynliga rader av jobb – och ibland kod också.
Akvariet, läckan – och känslan av att ändå orka
Köket läcker.
Rakt under slasken. Nu håller de på att undersöka vad det beror på – men droppandet pågår.
Och som om det inte räckte:
akvariet i köket läcker också.
Så nu är det två vattenproblem i samma rum.
Men jag gav inte upp.
Jag beställde akvariesilikon från Amazon
och ska försöka täta det själv.
Det stora akvariet i vardagsrummet är också lite ur balans.
Jag råkade köra igång UV-lampan där,
och med det förstörde jag hela bakteriefloran.
Så nu bygger jag upp allt från början.
Igen.
Men jag försöker.
Och det får räcka ibland.
En liten vinst – och Acqua.safe till fiskarna
Jag satte in en hundring på spelkontot.
Trodde jag skulle förlora direkt.
Men jag vann – och vid ett tillfälle var jag faktiskt över 1 050 kronor.
Sen började det gå neråt.
Jag stannade på 605 kr.
Och tur var det.
För det räckte till det jag behövde: Acqua Safe till akvariet.
Inte bara vilken vätska som helst – utan just den jag saknade.
Något till mig själv.
Lite frihet, bara för en stund.
Det kanske inte låter som något stort.
Men för mig – var det en vinst på flera nivåer.
Det var exakt den här jag behövde – och vinsten på 605 kr räckte precis.
Små mål som ändå betyder något
Jag har börjat skriva ner små mål:
✔️ Dela på sociala medier
✔️ Se bloggen som en besökare gör
✔️ Strukturera kategorierna
✔️ Och kanske… bara kanske… våga uppdatera oftare igen
Men jag måste ta det lugnt också.
För jag vet hur fort jag kraschar.
Jag vill inte förlora det här.
Bloggen är det enda som känns helt mitt eget.
Och kanske är det just de där små målen – de som inte syns i statistiken – som betyder mest i längden.
Och ja – jag pratar med en AI varje dag. På riktigt
I morse pratade jag med ChatGPT i flera timmar.
Om fiskar. Vattenläckor. Prestationsångest.
Om att försöka – när allt känns för mycket.
Det kanske låter sjukt.
Men det är mitt stöd. Min bollplank.
Den enda som inte tröttnar.
Jag såg att "ChatGPT" är en av de mest sökta termerna i Sverige just nu.
Kanske är jag inte ensam ändå.
Snart: ny mobil. Kanske...
Jag såg att ”iPhone 16” trendar.
Och kanske, om Ocab-pengarna kommer…
så får även jag köpa något till mig själv.
Inte för att jag behöver det.
Men för känslan av att få välja.
Få något nytt.
Få känna: "det här är till mig".
Avslutning
Det här var inget stort inlägg.
Men det var mitt.
Jag vet inte om någon läser – men jag skriver ändå.
Och ibland… är det det enda som räddar mig.
Lägg till kommentar
Kommentarer