Serie: "Hur jag hamnade här – min resa in i missbruket" Del 4
Del 4: Att resa sig – men inte veta vart man ska
"Jag visste att jag inte kunde fortsätta. Men jag visste inte vart jag skulle gå."
Det här är kapitlen jag helst hade sluppit skriva.
Men det är också de sidor som format mig mest.
Här delar jag min personliga berättelse – steg för steg, utan filter.
Hur det började. Hur det eskalerade. Och vad som fick mig att bryta ihop… och börja om.
Om beroende, svek, rädsla – och hur det kändes att bli ett “ärende” istället för en människa.
Det gör ont att minnas.
Men jag skriver ändå. För det här är verkligheten.
– Kampen mot beroende, återfall och att försöka bli fri
– Längtan efter LARO, behandling och ett liv utan opiater
– Skam, skuld och de stunder då drogerna var enda flyktvägen
– Hur missbruk påverkar kroppen, hjärnan och relationerna
– När systemet sviker – men viljan ändå finns kvar
Alla texter är skrivna inifrån ett aktivt missbruk. Rått, levande och utan filter.
Det här är inte en kampanj för nykterhet – det är min verklighet, här och nu.
23 mars 2025 16:14
"Jag visste att jag inte kunde fortsätta. Men jag visste inte vart jag skulle gå."
20 mars 2025 19:16
17 mars 2025 16:56
15 mars 2025 16:13
Jag har börjat tvivla på att livet ens är värt att leva.
Ska det vara så här?
Det känns som att jag sitter i ett väntrum och väntar på något, utan att veta på vad...
21 feb. 2025 16:44
14 feb. 2025 13:00
Opiatmissbruk & Abstinens Tre Månader av helvete för att få hjälp Att räkna timmarna och kämpa mot abstinensen. Jag är så jävla trött på att vara utan opiater. Varje dag är en kamp. Jag räknar timmarna, känner tomheten och väntar på att frossan, huvudvärken och den rinnande näsan ska slå till. Sedan kommer ångesten – så brutal att det känns som att den ensam sliter mig i tusen bitar.
Det här är mitt liv. En konstant kamp mot något som redan har vunnit. Opiaterna styr min vardag, mina rutiner, mitt sätt att existera.
Men nu ska jag börja lämna prover. Igen.
Lägg till kommentar
Kommentarer