Bara Fasaden Blänker: Om jag skriker och bråkar på stan – kanske jag också blir en prioritet (Del 1)
Vill du komma i kontakt med mig?
Jag är alltid öppen för att höra dina tankar, feedback på bloggen eller diskussioner om framtida samarbeten. Kanske har du en egen historia att dela – jag lyssnar gärna.
Har du feedback eller frågor?
Den här bloggen handlar om mycket mer än bara mina egna tankar och upplevelser. Jag vill skapa en plats där vi
kan samtala öppet och ärligt om ämnen som annars är svåra att ta upp.
Missbruk, fördomar, samhällsproblem – vi behöver prata om det för att förstå varandra bättre.
Om du känner att du har något att dela, oavsett om det är en personlig berättelse eller tankar om det jag skriver,
så tveka inte att höra av dig.
Jag är här för att lyssna och tillsammans kan vi bidra till en mer öppen och förstående dialog.
Vill du samarbeta?
Om du har ett förslag på ett samarbete som kan passa bloggen, hör gärna av dig.
Jag är intresserad av att skapa samarbeten som stärker de ämnen
jag behandlar här, och som kan ge oss alla något värdefullt att ta med oss.
Jag ser fram emot att höra från dig, och hoppas att vi kan fortsätta denna resa tillsammans.
Dela dina tankar nedan!
Jag uppskattar verkligen att få höra vad du tycker om det jag skriver. Om du har några frågor, funderingar eller tankar på det jag delar, tveka inte att skriva en kommentar. Jag ser fram emot att läsa dina synpunkter och kanske lära mig något nytt också. Vi har alla olika perspektiv, och jag tror att vi kan få bra samtal genom att öppna upp för diskussioner.
Se de senaste blogginläggen nedanför...
När myndigheterna blev kriminella – och missbrukaren skötte sig exemplariskt
Ibland undrar man om inte livet försöker ge en små presentkort på karma.Efter allt skit, svek och misstro jag har varit med om så kom en dag när allt bara vände.Och det var inte jag som gjorde fel den här gången. Det var en myndighet.
Om man ändå inte syns eller hörs – varför skulle man tro att man räknas?
Jag vet knappt vad jag heter idag. Hjärnan är gegga, kroppen protesterar och verkligheten känns som ett dåligt skämt.
78 spänn från att bloggen fryser – men jag ger inte upp!
En påminnelse till mig själv – och till dig som läser: oavsett hur mörkt det blir, så ger vi inte upp. Aldrig.
Om scootern pajar – då vet ni varför
Jag vet inte om batteriet håller mycket längre. Scootern har inte varit sig själv sen den där natten – men jag har liksom bara kört på. För den har varit min frihet, min trygghet, mitt sätt att överleva. Men om den pajar helt nu… då vill jag att ni vet vad som hände. Det var inte bara slitage.
När motivation inte får vara färskvara – och dom kan dra åt helvete
Ibland är det enda man kan göra att hålla sig kvar med fingertopparna. Men jag håller mig kvar. Än så länge.
Han vet alltid när det är som värst
Hoppar upp i mitt knä som om han vet att det brinner inuti.Och han vet. Alltid.Happy, min nakenhjälte.
När man försöker ta sig upp – och blir nedtryckt igen
Jag skulle bara till beroendemottagningen. Skulle dit och lämna prov, försöker börja på LARO.Hade lite bråttom, ville komma i tid. Det är tillräckligt svårt att ta sig ut som det är – men jag försökte.
När glädje och sorg krockar på samma dag
Jag vet inte ens hur jag ska börja det här. För idag var en sån där dag som slog till från två håll samtidigt.
Serie: "Hur jag hamnade här – min resa in i missbruket" Del 4
"Jag visste att jag inte kunde fortsätta. Men jag visste inte vart jag skulle gå."
Paus i serien – verkligheten knackade på!
"Du vet vad du såg. Låt ingen få dig att tvivla på det."
Serie: "Hur jag hamnade här – min resa in i missbruket" Del 3
Vi hade precis kommit hem från en sommar i Norrland när telefonen ringde. Jag såg hur mamma lyfte luren och hennes ansikte förändrades. Det var farfar.
